Qafza
Qafza (arabiska Mugharet al-Qafza), grotta på västra sluttningen av berget Qedumim, ca 2 km söder om Nasaret, Israel, bebodd bl.a. under mellan- och senpaleolitikum (ca 90 000–20 000 f.Kr.).
Fynden inkluderar eldstäder och flintverktyg av levallois- och moustérientyp samt kranier av neandertal- och cromagnonmänniskor. Qafza, som upptäcktes 1932, sprängdes av britterna 1936.
Källangivelse