Rayleighspridning
Rayleighspridning [reiʹli-], spridning av ljus mot partiklar som är mycket mindre än ljusets våglängd, t.ex. luftens molekyler.
Denna form av (inkoherent, elastisk) ljusspridning beskrevs 1871 av Lord Rayleigh, som visade att irradiansen (intensiteten) hos det spridda ljuset är omvänt proportionell mot fjärde potensen av ljusvåglängden. Irradiansen blir därför ca fem gånger högre för blått ljus av våglängden 450 nm än för rött ljus av våglängden 650 nm,
Information om artikeln
Källangivelse