Efter att ha sjungit i bl.a. Earl Hines (1943) och Billy Eckstines (1944–45) orkestrar inledde Sarah Vaughan en solokarriär. Som jazzvokalist framträdde hon med musiker som Charlie Parker och Dizzy Gillespie (1945), Miles Davis (1950) och Clifford Brown (1954). Helst framförde Vaughan långsamma, populära ballader (t.ex. ”Body and Soul”), där