siebenbürgensachsare [zi:bənbyʹrgənsaʹksarə], ättlingar till de tyskar, huvudsakligen från området mellan Mosel, Maas och nedre Rhen, som Géza II vid mitten av 1100-talet inkallade till Siebenbürgen, nuvarande Transsylvanien, där de bl.a. bebodde de sju befästa städer som gav landet dess tyska namn (’de sju borgarna’).