situla-konst
situla-konst, samlingsbenämning på den av metallarbeten präglade konsten i hallstatt- och latènekulturerna under 600–300-talen f.Kr., med tillverkningscentra i östra Alpområdet och Norditalien, bl.a. Bologna och Este.
Figurframställningar i drivet arbete förekommer på ett antal välkända situlor, men dessutom på lock, gördelbleck, votivbleck, dolkskidor samt kärl av typen cista. Ornamentiken kan vara geometrisk men är främst figural, inkluderande verkliga och mytiska fyrfotadjur, människor i strid, till häst, i vagn m.m. Bilderna är ofta ordnade i fält. Stilen
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse