självspilling
självspilling, äldre ord för självmördare. En sådan fick förr inte begravas på kyrkogården utan skulle i skogen nedgrävas av bödeln.
Hade självmordet begåtts i sinnesförvirring fick även andra än bödeln sköta nedgrävandet. År 1864 tilläts begravning på kyrkogård, dock ”i stillhet”, och 1894 borttogs även denna särbestämmelse. Till 1932 gällde en förordning om att vissa självspillingar skulle tillställas de anatomiska institutionerna i Lund och Uppsala.
Information om artikeln
Källangivelse