skarprättare
skarprättare (av medellågtyska scharprichter eller medelhögtyska scharfrichter, egentligen ’person som avrättar med skarpa svärdet’), av samhället anställd person som verkställde dödsstraff.
Under medeltiden kallades skarprättaren mästerman, bödel eller stupagreve. Ordet skarprättare började användas på 1500-talet. Utomlands skilde man mellan skarprättare, som verkställde de mer hedersamma halshuggningarna, och hans biträde bödeln, som fick ansvara för de mer nesliga avrättningarna genom hängning och exekverandet av tortyr och spö- och risstraff.
Information om artikeln
Medverkande
Göran Inger
Källangivelse