Röntgenstrålar som passerat ett objekt träffar en fluorescerande skärm, där en synlig bild uppstår (jämför fluoroskopi). Skärmen fotograferas, och filmen används sedan för diagnostik. Detaljupplösningen i bilderna är inte lika god som vid röntgenundersökning med fullformat, som också kan göras med något lägre stråldos.