spårdetektor
spårdetektor, detektor som används för att identifiera partiklar samt bestämma laddning och rörelsemängd, varvid man utnyttjar avböjningen i magnetfält.
I detektorn skapas ett spår där en partikel passerat, som en följd av excitation och jonisation av detektormaterialet. Positronen påvisades 1933 med den första spårdetektorn, en dimkammare, där spåren formas genom att övermättad ånga kondenseras i partikelns spår. I fotografiska emulsioner (kärnemulsioner), som har den bästa rumsliga upplösningen, exciterar
Information om artikeln
Medverkande
Hans Ryde
Källangivelse