stoa
stoa [sto:ʹa] (grekiska stoaʹ), i grekisk arkitektur en fristående portik med en eller flera kolonnrader, öppen åt alla håll eller försedd med en rad av rum, ibland även med två våningar.
Dess primära funktion var att ge skydd för sol och regn; i de fall där rum förekom utnyttjades dessa för merkantila eller administrativa syften. Byggnadstypen, belagd från slutet av 600-talet f.Kr., blev i klassisk arkitektur ett viktigt element inom stadsbyggnadskonsten och bidrog under hellenismen till storslagna inramningar av torg och
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse