tornedalingar
tornedalingar [to:ʹr-], finsk-ugrisk befolkning på den svenska sidan av Torne älv samt Muonio- och Könkämäälvarna, det vill säga i Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner samt i delar av Kiruna och Gällivare kommuner. Sedan 2000 är tornedalingar erkända som en av Sveriges nationella minoriteter. I
(44 av 305 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Historia
De svenska myndigheterna, särskilt skolmyndigheterna, eftersträvade länge att försvenska tornedalingarna, vartill även försvarspolitiska skäl bidrog, och från 1880-talet övergick man successivt till undervisning på svenska i folkskolorna, från början av 1920-talet enbart på svenska, då även tidigare tvåspråkiga läroböcker försvann. Först 1957 avskaffades förbudet för eleverna att
(47 av 333 ord)Medverkande
Litteraturanvisning
Tornedalens historia 1–3, utgiven av Tornedalskommunernas historiebokskommitté (1991–93);
K. Hyltenstam (utgivare), Sveriges sju inhemska språk (1999);
S. Klockare & E. Wande (utgivare), Finska språket i Tornedalen (1982),
I. Svanberg & I. Söhrman (utgivare), Minoriteter i Europa (2004).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tornedalingar.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tornedalingar