tragedi
tragedi [-ʃedi:ʹ] (franska tragédie, av latin tragoedia [-goiʹ-], av grekiska tragōidiʹa ’tragedi’, egentligen ’bocksång’, av traʹgos
(16 av 124 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Antiken
Aischylos, Sofokles och Euripides utvecklade tragedin till en självständig konstform, skild
(11 av 60 ord)Renässansen
Tragedin levde vidare i Rom i en mer schematisk form, t.ex. hos Seneca. Först under renässansen nådde
(17 av 119 ord)1600- och 1700-talen
I Frankrike upplevde tragedin en liknande renässans under 1600-talet, ofta med ämnen hämtade från antiken och
(16 av 109 ord)1800- och 1900-talen
Det naturalistiska dramat i slutet av 1800-talet gav tragedin en ny funktion. Ibsens ”Hedda Gabler” (1890) och Strindbergs ”Fröken Julie” (1888) är psykologiskt inträngande
(24 av 171 ord)Medverkande
Litteraturanvisning
W. Kaufmann,
Tragedy and Philosophy (
1964);
C. Segal,
Interpreting Greek Tragedy (
1986);
G. Steiner,
The Death of Tragedy (
1961).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tragedi.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tragedi