transcendental
transcendentaʹl [-ʃen- eller -sen-] (för etymologi, se transcendent), i medeltida och äldre filosofi en term med framför allt ontologisk innebörd: de s.k. transcendentalia var de egenskaper eller grundbestämningar som går utöver de ändliga tingens kategorier och tillkommer varat som sådant.
Som transcendentalia räknas vanligen enhet, sanning och godhet, ofta också skönhet. Sedan Kant har termen framför allt en kunskapsteoretisk betydelse. Kant har i sin filosofi sökt klarlägga de förutsättningar på vilka allt tänkande, all kunskap osv. vilar genom att fastställa den transcendentala grunden, nämligen de aprioriska
Information om artikeln
Källangivelse