Tyndall-effekten
Tyndall-effekten [tiʹndl-] , spridning av ljus orsakad av mikroskopiska partiklar (rök eller damm) i en gas, t.ex. luft, som gör att man kan se en ljusstråle avteckna sig i ett annars mörkt rum.
Om partiklarna är mycket mindre än ljusets våglängd blir spridningsintensiteten starkt våglängdsberoende, vilket bl.a. förklarar himlens blå färg, då solljusets blå komponenter sprids mer än de röda. Effekten upptäcktes 1869 av John Tyndall (1820–93), irländsk fysiker, föreståndare vid Royal Institution 1867–87. Han gjorde även viktiga upptäckter av värmets ledning
Information om artikeln
Källangivelse