Skicklig berättarteknik kännetecknade Tytti Parras romaner. I den första, Jojo (1968), skildrade hon med nostalgi och humor en ung kvinnas frigörelse från en instängd borgerlig miljö. Samma tema återkom i Rakkaat (’Kära’, 1970) och Pieni hyvinkasvatettu tyttö (’En liten väluppfostrad flicka’, 1978), där den existentialistiskt sinnade huvudpersonen