tändsticka, liten stav, splint, vanligen av trä, försedd med bränsle (som kan vara splintmaterialet självt) och tändämne eller tändsats i ena änden.

Tändstickan tänds genom att tändänden bringas i kontakt med en tändkropp, t.ex.

(34 av 236 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Tändmekanism

Tändstickans strykning mot plånet resulterar primärt i en pulvrisering av de

(11 av 75 ord)

Historik

För industriell tändstickstillverkning, se tändsticksindustri.

Svavelstickan, som utgjordes av en oftast i båda ändar svavlad splint (av trä eller vekgarn) doppad i smält svavel, har sedan urminnes tid använts för eldframställning.

Omkring 1675 framställde alkemisten Hennig Brand i Hamburg vit fosfor, ett lättantändligt ämne som kunde användas som tändkropp för svavelstickor. Fosforn inneslöts

(53 av 375 ord)

Medverkande

  • Stig Johansson

Litteraturanvisning

G. Cederschiöld & E. von Feilitzen, Den svenska tändsticksindustriens historia före de stora sammanslagningarna ( 1945);
Stig R. Johansson ”On the History of Fire Tools and Matches”, Pyroteknikdagen 1983.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, tändsticka. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tändsticka