Virtus
Viʹrtus, i romersk religion personifikationen av dygd och (manna)kraft, ofta avbildad som en hjälmprydd kvinna.
Som gudom fick V. verklig betydelse först från och med andra puniska kriget (218–201 f.Kr.), då ett tempel åt V. och Honos (”Äran”) uppfördes i Rom.
Information om artikeln
Källangivelse