Ljudvärdet var i antik grekiska först [u], senare [y] (långt eller kort). I nygrekiska är det [i], i kombinationerna αυ (alfa+ypsilon) och ευ (epsilon+ypsilon) dock [v] eller [f]. Namnet, egentligen ’rent y’, har bokstaven fått för att kunna skiljas från kombinationen οι som under senantiken också betecknade [y].