öbiogeografiska teorin
öbiogeografiska teorin, förklaringsmodell för artrikedomen på öar, framlagd 1967 av de amerikanska ekologerna och evolutionsbiologerna Robert O. MacArthur och Edward O. Wilson.
Grundtanken är att på en given ö råder ungefärlig jämvikt i antalet arter av växter och djur och att denna jämvikt styrs av invandrings- respektive utdöendehastigheterna. Dessa två förlopp är i sin tur funktioner av öns storlek och avståndet till kolonisationskällor (fastlandet). Ju fler arter som bebor en ö, desto
Medverkande
Staffan Ulfstrand
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.