brinna
brinna
brinn`a verb brann brunnit brunnen brunna, pres. brinner
ORDLED: brinn-er
SUBST.: brinnande; brand (till 1)
1 (ofta med partikel) (helt eller delvis) förtäras av eld om föremål, ibl.
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
brinna.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/brinna