kalla
kalla
1kall`a verb ~de ~t
ORDLED: kall-ar
SUBST.: kallande; kallelse (till 2)
1 ge som beteckning åt ngn el. ngt {SYN. benämna} {→heta 1}: författaren ~r
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
kalla.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/kalla-(2)