på
på
1på prep.
1 i läge mot ovansidan av ngt föremål e.d.: påbyltad; pålägg; trutarna sitter ~ taket och spanar; han bar barnet ~ sina axlar
BET.NYANSER: a) utvidgat, för att ange placering i allmänhet {→1i 1}: sitta ~ sitt rum och läsa; bo ~ landet; ligga ~ rygg
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
på.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/på-(1)