rida
rida
ri`da verb red ridit riden ridna, pres. rider
ORDLED: rid-er
SUBST.: ridande, ridning (till 1 och 2); ritt (till 1)
1 färdas på hästryggen el. ibl. på annat djurs rygg: ridbana; riddjur
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
rida.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/rida