riktig
riktig
rik`tig adj. ~t
ORDLED: rikt-ig
1 som inte innehåller några fel enl. viss (logisk, moralisk etc.) norm {→felfri, korrekt, 1rätt}: han kan inte tala ~ engelska; kontrollera
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
riktig.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/riktig