slå

slå

²slå verb slog slagit slagen slagna, pres. slår
ORDLED: slag-it
SUBST.: slående (till 1--10), slagning (till 2,5,6 och 10); slag (till 1,3,8 och 9)

1 ge (ngn) slag {se slag 1} {→banka 1, klå 1}: hon slog honom i ansiktet; han slog motståndaren sönder och samman
BET.NYANSER: a) spec. (om djur) döda vanl. genom slag: en björn som ~r boskap b) med kraft träffa (ngt) ⟨ofta med partikel e.d.⟩: ~ på trumman; ~ i en