snika
snika
sni`ka verb snek el. snikte, snikit el. snikt, pres. sniker
ORDLED: snik-er
SUBST.: snikande
1 girigt
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
snika.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/snika