vana
vana
va`na subst. ~n vanor
ORDLED: van-an
• sätt att bete sig eller förhålla sig (i viss situation) som har kommit att
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
vana.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/vana