Efter 20 år som läroverkslärare blev E. 1930 professor i matematik och mekanik vid Tekniska högskolan i Stockholm. Hans arbeten rörde främst transportfenomen i gaser samt teorin för integralekvationer. E:s främsta vetenskapliga insatser var upptäckten 1911 av termisk diffusion, senare använd för isotopseparation, samt hans och Sydney Chapmans allmänna lösning