Mansarts båda huvudarbeten är slotten Blois (Orléansflygeln, 1635–38) och Maisons-Laffitte (1642–51). I jämförelse med sin främste föregångare Salomon de Brosse visar Mansarts arkitektur en sprödhet och en elegant resning, som förstärks av de brutna taken, vars typ han givit namn åt (mansardtak). En klar volymfördelning motsvaras av intrikat ordnade rumsföljder.