Grossmans erfarenheter från gruvområdet Donbass ligger till grund för hans optimistiska debutberättelse Glückauf (1934, ej i svensk översättning). Som korrespondent vid fronten under andra världskriget följde han Röda armén och hyllade den sovjetiska försvarskampen i romanen Detta folk är odödligt (1942). Samtidigt började Grossman alltmer tvivla på sovjetsystemet.