baccalaureus
baccalaureus [-lauʹ-] (medeltidslatin, jämför bachelor), benämning ursprungligen på jordägare i södra Frankrike och norra Spanien, senare mera allmänt på riddarsvenner och lägre adelsmän.
Från 1200-talet kom ordet att användas om den lägsta akademiska graden vid universiteten med början i Paris. Det fortlever i denna bemärkelse i bachelor vid engelskspråkiga universitet. Den franska formen bachelier används om en person som avlagt fransk studentexamen, baccalauréat.
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.