Dimitrov, som först var typograf, verkade i fackföreningsrörelsen tills han 1923 tvingades i exil efter ett kommunistiskt kuppförsök. År 1929 blev han chef för Kominterns europeiska sektion och var 1935–43 dess generalsekreterare. I Tyskland åtalades han 1933 för riksdagshusbranden, men blev frikänd efter ett skickligt och agitatoriskt effektfullt försvar.