På 1920- och 30-talen blev jazzen känd över stora delar av världen inte minst tack vare radio och grammofon. Långt ifrån att bli den plågsamma modefluga som dess vedersakare förutspådde och hoppades visade sig jazzen representera en musikaliskt unik och utvecklingsbar tradition, byggd på starka existentiella och humanistiska element.