I det karolingiska riket fanns grevar som styresmän i olika distrikt med befogenheter att ta upp skatt, hålla dom m.m. Dessa s.k. höghetsrättigheter förlorade de flesta grevar på 1100-talet; där de bibehölls antog grevarna särskilt i sydvästra Tyskland titeln lantgreve för att därmed markera sin särställning. Se även riksgreve, borggreve,