Karlfeldt, Erik Axel, 1864–1931, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1904 (ständig sekreterare från 1913), nobelpristagare (postumt) 1931. Karlfeldt debuterade med Vildmarks- och kärleksvisor (1895). Hans poetiska genombrott kom med de båda samlingarna Fridolins visor (1898) och Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901). I Fridolins gestalt lade Karlfeldt ned mycket av sitt eget väsen; hans mörkare pendang är löskekarlen, en bohem och vagabond. Mörka tongångar genomsyrar också Flora och Pomona (1906), liksom Flora och Bellona (1918), som präglas av första världskriget, och Hösthorn (1927). Karlfeldts dikter har inspirerat till många tonsättningar.
2010-03-16 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/erik-axel-karlfeldt Kopiera källangivelse
