Koniska djurhorn, till exempel schofar och vallhorn, med inkarvat grytmunstycke för anblåsning med läpparna som vibrerande element (jämför trumpetinstrument) hör till de ursprungligaste av dessa. Längre djurhorn kunde lättare överblåsas och ge en naturtonsserie, medan kortare horn även tidigt gärna försågs med grepphål.