sakrament
sakrameʹnt (latin sacrameʹntum ’förpliktelse till krigstjänst’, ’trohetsed’, i medeltidslatin även ’sakrament’, av saʹcro ’helga’, av saʹcer ’helig’, ’helgad’), i västkyrkan en återgivning av grekiska mystērion (’hemlighet’), manifestationer av frälsningsmysteriet, från 1100-talet begränsade till kyrkliga handlingar som genom yttre tecken förmedlar gudomlig nåd.
Medeltidens skolastiker ägnade sakramenten en systematisk behandling och fastställde antalet till sju, något som alltjämt gäller inom romersk-katolska kyrkan: dop, konfirmation, nattvard, bot, de sjukas smörjelse (före 1963 sista smörjelsen), ordinationen till det kyrkliga ämbetet och äktenskapet. Motsvarande handlingar intar under benämningen mysterier en särställning även inom ortodoxa och
Information om artikeln
Medverkande
Per Erik Persson
Källangivelse