sadel, anordning vid ridning som skall ge ryttaren stadigare sits och bättre fördela ryttarens vikt på hästryggen.

sadelembolus, blodpropp (embolus) som transporterats med blodströmmen och fastnat ”ridande” över förgreningsstället av ett blodkärl.

sadel, styckningsdel, bakre ryggstycket av bl.a. älg, rådjur, hjort, lamm och vildsvin.

sadelled, articulatio sellaris , anatomisk benämning på led med sadelliknande ledytor, t.ex. tummens grundled mellan första mellanhandsbenet och trapetsbenet vid handleden.

sadeldelfin, annat namn på tandvalsarten delfin.

sadelpunkt, punkt P på en glatt yta sådan att ytan i närheten av P ligger på olika sidor om tangentplanet till ytan i P.

sadelhäst. Under medeltiden kördes inte hästspann från vagnen utan vanligen av en ryttare på vänstra parhästen.

sadelnäsa, kraftig sänkning av näsryggen beroende på nedsmältning av nässkiljeväggen.

sadeltak, yttertak med två från varandra sluttande takfall, upptill förenade i en taknock, se tak.

sadel [sa´- el. sa`-] subst. ~n sadlar ORDLED: sadl-ar