-
sadel, anordning vid ridning som skall ge ryttaren stadigare sits och bättre fördela ryttarens vikt på hästryggen.
-
sadelembolus, blodpropp (embolus) som transporterats med blodströmmen och fastnat ”ridande” över förgreningsstället av ett blodkärl.
-
sadel, styckningsdel, bakre ryggstycket av bl.a. älg, rådjur, hjort, lamm och vildsvin.
-
sadelled,
articulatio sellaris , anatomisk benämning på led med sadelliknande ledytor, t.ex. tummens grundled mellan första mellanhandsbenet och trapetsbenet vid handleden.
-
sadeldelfin, annat namn på tandvalsarten
delfin.
-
sadelpunkt, punkt
P på en glatt yta sådan att ytan i närheten av
P ligger på olika sidor om tangentplanet till ytan i
P.
-
sadelhäst. Under medeltiden kördes inte hästspann från vagnen utan vanligen av en ryttare på vänstra parhästen.
-
sadelnäsa, kraftig sänkning av näsryggen beroende på nedsmältning av nässkiljeväggen.
-
sadeltak, yttertak med två från varandra sluttande takfall, upptill förenade i en taknock, se
tak.
-
sadel [sa´- el. sa`-]
subst. ~n sadlar
ORDLED: sadl-ar
Svensk ordbok