Gruppen framträdde med utställningar 1909, 1910 och 1911, vid varje tillfälle utökad med nya medlemmar. Kritikern August Brunius döpte gruppen till 1909 års män, då han redan i första utställningen såg möjligheterna till en förnyelse av den svenska konsten; detta trots att frigörelsen från Konstnärsförbundet ännu inte var tydlig