keʹlter (grekiska keltoiʹ eller keʹltai, latin ceʹltae), indoeuropeisk folkgrupp med historiskt utbredningsområde från Brittiska öarna till nuvarande Turkiet; ursprungligen en geografisk samlingsbenämning på folk i Europa bosatta väster om skyterna, etablerad av antika grekiska författare som Hekataios och Herodotos.