Han var 1915–50 professor och chef för Universitetets oldsaksamling i Oslo. Hans forskning, som främst gällde den arktiska stenåldern och vikingatiden, utmärks av en mångsidigt kulturhistorisk och för sin tid ovanligt stark ekologisk inriktning. Av hans arbeten märks Den arktiske stenalder i Norge (1909) och Det norske folk i