Härjedalen, landskap i Norrland. Det gränsar i söder till Dalarna, i väster till Norge, i norr till

(17 av 121 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Naturlandskap och kulturlandskap

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Härjedalen är mer än något annat svenskt landskap präglat av fjällen. Av den totala arealen ligger 4/5 högre än 500 m ö.h., mot till exempel 2/5 för Lappland. Terrängutformningen visar en nära relation till berggrundens sammansättning och struktur, men även de kvartära nedisningarna har

(44 av 300 ord)

Klimat

Härjedalen är ett av de svenska landskap som har mest utpräglat

(11 av 77 ord)

Växtliv

Floran i Härjedalen är mycket omväxlande. Detta beror till stor del på den stora nivåskillnaden, ca 1 500 m, mellan landskapets högsta och lägsta punkt och på att berggrunden i vissa områden är mycket kalkrik. Kärlväxtfloran omfattar ca 750 arter, vartill kommer uppskattningsvis 400 småarter av fibblor och maskrosor.

Fjällbjörk, som

(51 av 356 ord)

Djurliv

Faunan är i jämförelse med andra svenska landskap en av de artfattigaste, men samtidigt också, i synnerhet vad gäller ryggradslösa djur, den sämst utforskade. Artfattigdomen får tillskrivas att lågland, större odlingsbygder och näringsrika

(33 av 231 ord)

Kulturlandskap

Jordbruksbygden i Härjedalen är av naturliga skäl ytterligt begränsad och domineras i dag helt av fodermarker. Likafullt har kornodling förekommit långt upp i

(23 av 163 ord)

Dialekter

Dialekterna i Härjedalen har utvecklats i nära anslutning till de angränsande norska målen. I landskapets västra delar är närheten till de norska dialekterna allra mest påtagligt förnimbar, inte minst i intonationen. Dialekterna i de östligaste socknarna ansluter dock, naturligt nog, närmare

(41 av 286 ord)

Ortnamn

Landskapsnamnet Härjedalen (1273? Heriardale, Heriardal) har i förleden en genitivform av ett äldre namn på nuvarande Härjån. Detta ånamn, ett *Her, torde vara bildat till ordet har som betyder ’stenig terräng’. Vattendraget i fråga karakteriseras just

(36 av 253 ord)

Näringsliv (i ekonomisk-historiskt perspektiv)

Skogen har kallats härjedalingens åker. Förklaringen är att åkerbruket inte utgjort en tillräcklig ekonomisk bas för landskapets befolkning. Skogen gav inte bara möjlighet till jakt samt bete och foder

(29 av 206 ord)

Konst

De äldsta konstföremålen i Härjedalen är bonadsdelar från Överhogdal, utförda i snärjväv eller dubbelväv och daterade till perioden 800–1100. Lillhärdals kyrka har medeltida skulpturer

(24 av 166 ord)

Arkitektur

Flera av den svenska timmerbyggnadskonstens mest fulländade byggnader och gårdsanläggningar ligger i Härjedalen. Framför allt i Duvberg, Lillhärdal och Ytterberg finns en stor koncentration av bevarad, ålderdomlig bebyggelse. I södra Härjedalen finns den största mängden äldre ekonomibyggnader –

(38 av 266 ord)

Musik

Härjedalens musikhistoria handlar nästan uteslutande om det folkliga musiklivet, eftersom landskapet knappast ägt någon högreståndskultur.

(15 av 101 ord)

Folkkultur

Södra Härjedalen har tillsammans med övre Dalarna och det inre av Medelpad utgjort ett reliktområde, där ålderdomligt språkbruk och medeltida möbelformer länge levt kvar. Ännu under 1700-talet var gränsen söderut inte reglerad, och Härjedalen ansågs börja vid Orsa finnmark.

Jordbruket var obetydligt. Spannmålsodling gav dåligt resultat till följd av det stränga klimatet. Om säden

(54 av 383 ord)

Landskapet i litteraturen

Motiv från Härjedalen har hämtats av författare som Erik Modin, Per

(11 av 45 ord)

Förhistoria

Inte oväntat är Sveriges högst belägna och glesast befolkade landskap också dess minst fornlämningsrika, vilket bl.a. beror på att den nuvarande bygden uppkommit först under medeltiden. Närmare 400 fornlämningar av rent förhistorisk typ är kända; dessutom finns minst 1 800

(40 av 277 ord)

Historia

Namnet Härjedalen torde tidigast ha avsett enbart bygden längs Härjåns dalgång, det nuvarande Lillhärdal. Denna bygds centrala betydelse för landskapets äldsta bebyggelsehistoria har troligen sitt ursprung i en vikingatida invandring västerifrån. Ännu i slutet på 1200-talet, då ting hölls i Sveg, skilde man mellan landskapets nedre del (”i Heriardale”) och de ”övre dalarna”.

(53 av 377 ord)

Medverkande

  • Bengt Danielsson
  • Gunnar Ternhag
  • Ingrid Telhammer
  • Jan Raihle
  • Jan von Konow
  • Klas-Göran Selinge
  • Lars-Erik Edlund
  • Maj Nodermann
  • Martin Fritz
  • Mats Widgren
  • Nils-Erik Eriksson
  • Sven Behrens
  • Ulf Gärdenfors

Litteraturanvisning

Natur:
T. Arnborg & K. Curry-Lindahl (utgivare), Natur i Hälsingland och Härjedalen (1951);
S. Birger, Härjedalens kärlväxter (1908);
K.Bylin, Härjedalens fåglar och fågelmarker (1981).
Dialekter:
H. Geijer, ”Härjedalens folkmål”, O. Sjögren (utgivare), Sverige 6 (1924);
E. Jessen, ”Notitser om dialecter i Herjedal og Jemtland”, Historisk tidsskrift, 1875;
J. Reitan, Vemdalsmålet (1930).
Ortnamn:
S. Brink, ”Tännäs”, Namn och bygd 1985;
B. Flemström, ”Sockennamnen” i D. Lindquist (utgivare), Härnösands stift i ord och bild (1953);
G. Holm, ”Hur länge har det funnits samer i Jämtland–Härjedalen?” i J. Sandnes (utgivare) Folk og ressurser i nord (1983);
E. Modin, Härjedalens ortnamn och bygdesägner (3:e upplagan 1949);
P. Olsson, ”Ortnamnen i Jämtland och Herjeådalen jämte upplysningar om byarnes ålder”, Jämtlands läns fornminnesförenings tidskrift 1896–1901.
Näringsliv:
E.J. Bergström m.fl., Härjedalen: Natur och kulturhistoria (2:a upplagan 1991).
Arkitektur:
E.J. Bergström m.fl., Härjedalen: Natur och kulturhistoria (2:a upplagan 1991);
J. Raihle & S. Rentzhog, Hus att vårda: Byggnadskultur i Jämtland och Härjedalen (1975);
J. Raihle, ”Datering av profana timmerhus från medeltiden i Jämtland och Härjedalen”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 1990.
Musik:
Nils Andersson & Olof Andersson, Svenska låtar, Jämtland och Härjedalen 1–2 (1926–27, faksimilupplaga 1973);
E.J. Bergström, Härjedalens spelmän och låtar (1980).
Folkkultur:
E.J. Bergström m.fl., Härjedalen: Natur och kulturhistoria (2:a upplagan 1991);
M. Nodermann, ”Byggmästare och timmermän i Jämtland och Härjedalen under 1700-talets senare hälft”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 1992.
Förhistoria:
O. Hemmendorff (utgivare), Arkeologi i fjäll, skog och bygd 1–2 (1989);
G. Magnusson, ”Härjedalen” i Sverker Janson & E.B. Lundberg (utgivare), Med arkeologen Sverige runt (3:e upplagan 1987);
I. Zachrisson (utgivare), Möten i gränsland: Samer och germaner i Mellanskandinavien (1997).
Historia:
N. Ahnlund m.fl., Jämtlands och Härjedalens historia 1–5 (1945–90);
E. J. Bergström, Härjedalens historia (1985);
N-E. Eriksson, ”Det äldsta gränsdokumentet om Härjedalen och Jämtland”, Historisk tidsskrift (Oslo) 1984.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Härjedalen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/härjedalen