Sedan både de julisk-claudiska och flaviska kejsardynastierna störtats införde kejsar Nerva (96–98) systemet att utvälja en erfaren general/politiker till tronföljare genom adoption. Fördelarna var uppenbara: kompetens kunde säkras och eventuella tronstrider undvikas. Samtliga adoptivkejsare tenderade dock att välja arvinge inom den egna släkten. Systemet bröts då Marcus Aurelius utsåg sin