Sordi fick sitt genombrott i Federico Fellinis ”Den vita shejken” (1952) och ”Gänget” (1953), där han känsligt fångade både det tragiska och löjliga hos småstadsynglingen med omöjliga drömmar. Sina största prestationer gjorde han i tragikomedier som ”Det stora kriget” (1959), ”Vägen tillbaka” (1960), och ”Un borghese piccolo, piccolo” (1977).