Som utbildad ingenjör och med nära erfarenheter av krigsverkligheten debuterade Anatolij Rybakov med produktionsromaner i högstalinismens anda. Bekant också utomlands blev han för sin kontroversiella roman Den tunga sanden (1978) om en judisk familjs öde i Ryssland åren 1910–43. Arbats barn (1987) beskriver i beslöjat självbiografisk form hur Rybakovs