Kekulé var elev till Liebig men influerades i teoretiska frågor främst av Charles Gerhardt och Alexander Williamson, av vilka han under sina studieår i Paris och London på 1850-talet blev grundligt insatt i typteorin för organiska ämnen. I denna införde Kekulé 1857 metantypen och beskrev därvid kolatomen som vieratomig (’fyratomig’).