Redan i den tredje stråkkvartetten, Aspekter på Peltoniemi-Hintrikis sorgmarsch (1969), urskiljs S:s stilistiska särdrag: koloristisk känslighet och fritonal, tematiskt koncentrerad, ofta romantiskt präglad hållning. Sedan 1970-talet har han med internationell framgång främst ägnat sig åt symfoniskt och musikdramatiskt skapande. Bland åtta symfonier (1971–2001) märks nr 2, Symfonisk dialog