bailiff
bailiff [beiʹlif] (engelska, av fornfranska baillif, av medeltidslatin *baiuliʹvus, av latin baiʹulus ’bärare’ [som yrke], ’förvaltare’), förr titel för en lägre engelsk ämbetsman, ungefär motsvarande fogde.
En bailiffs funktioner växlade beroende på i vems tjänst han stod. Bailiffer i den kungliga administrationen var underställda en sheriff och handlade rutinärenden. De kunde under kungen eller en länsherre förvalta ett hundred (ungefär det samma som ett svenskt härad).
Information om artikeln
Källangivelse