Balmersprånget
Balmersprånget (efter J.J. Balmer), intensitetsfallet i en stjärnas spektrum vid ca 365 nm (Balmergränsen) till följd av att väteatomernas absorption av ljus kraftigt växer när våglängden blir kortare än 365 nm.
Detta sammanhänger i sin tur med att fotonernas energi överstiger den som krävs för att jonisera väteatomen från dess andra nivå (n = 2, Balmernivån) för våglängder kortare än så. Balmersprånget är ett känsligt mått på temperaturen för heta stjärnor (spektraltyp B och A) och på tyngdaccelerationen i ytlagren för stjärnor något hetare
Information om artikeln
Källangivelse