astronomiska instrument, instrument för mätning av egenskaper hos astronomiska objekt. Man kan t.ex. erhålla bilder av

(16 av 108 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Mätning av strålning från rymden

Av elektromagnetisk strålning uppfattar människoögat bara visuellt (synligt) ljus, men jordatmosfären släpper dessutom igenom en del av det kortvågigare ultravioletta, delar av det infraröda samt de flesta

(27 av 192 ord)

Ultraviolett, visuellt och infrarött

Inom det optiska våglängdsområdet (ca 10 nm–100 μm) kan strålningen reflekteras av polerade

(13 av 20 ord)

Spektroskopi

En spektrometer uppdelar ljuset efter våglängd och mäter intensiteten i varje intervall. För mätning i bredare våglängdsintervall används detektorer bakom olika färgfilter. I en sådan fotometer väljs filtren efter förväntade egenskaper

(31 av 219 ord)

Polarimetri

Med en polarimeter mäts strålningens polarisation. Man använder filter för motsatta

(11 av 57 ord)

Avbildande instrument

Med kameror fås bilder av himmelsobjekt. Man önskar god skärpa, jämn belysning och ringa geometrisk distorsion över ett stort bildfält. Med en korrektor bestående av en grupp linser kan teleskopets avbildningsfel korrigeras och man kan utnyttja större bildfält.

Den erhållna vinkelupplösningen begränsas

(42 av 293 ord)

Positionsmätning (astrometri)

Med astrometriska instrument mäts himlakroppars lägen och rörelser i rymden. Man vill mäta

(13 av 87 ord)

Optiska detektorer

CCD-sensorer (engelska charge coupled device) är avbildande detektorer som kan ha flera miljoner bildpunkter (pixlar). En centimeterstor integrerad krets på kiselsubstrat är utformad som en rektangulär matris med små ljuskänsliga element, vardera med en utsträckning på kanske 1/100 mm. Absorberat ljus bygger upp elektriska laddningar i vart och ett av dessa element, och utläsningen

(54 av 381 ord)

Radiovågor

Radiovågors låga frekvens gör att deras elektriska fält direkt kan mätas. Våglängden 30 cm motsvarar en hanterbar frekvens på 1 GHz. Man utnyttjar

(23 av 157 ord)

Radiomottagare

Ett radioteleskop, oftast format som en stor parabolantenn, fångar upp strålningen och leder den till ett fokus, där matarhorn med vågledare för den vidare till en mottagare. Denna känner av radiovågen och omvandlar den till en elektrisk

(37 av 258 ord)

Radiospektrometrar

En fluxdetektor mäter energi per tidsenhet. En rad sådana detektorer bakom olika filter som vardera släpper igenom en

(18 av 128 ord)

Radar

Till objekt i solsystemet kan radarpulser sändas, vilkas ekon sedan observeras.

(11 av 56 ord)

Radiostörningar

Ett tilltagande problem för radioastronomin är ökningen av konstgjort radiobrus, bl.a.

(11 av 31 ord)

Röntgen- och gammastrålning

Högenergetisk röntgen- och gammastrålning tränger igenom de flesta material. ”Mjuk” röntgenstrålning kring 10 nm (ca 0,1 keV

(17 av 121 ord)

Röntgenspektroskopi

Filter för mjuk röntgen utnyttjar skillnader i absorption mellan olika grundämnen. Med en serie

(14 av 98 ord)

Detektorer för röntgen- och gammastrålning

Kiselbaserade ccd-detektorer (först utvecklade för synligt ljus) medger effektiv mätning av enstaka

(12 av 81 ord)

Högenergetisk gammastrålning

Gnistkammare utnyttjas för strålning över ca 20 MeV. Metallplattor, åtskilda av små gap, kopplas till höga elektriska spänningar. I en metallplatta framför

(22 av 156 ord)

Medverkande

  • Dainis Dravins

Litteraturanvisning

C.R. Kitchin, Astrophysical Techniques (3:e upplagan 1998);
P. Léna m.fl., Observational Astrophysics (2:a upplagan 1998);
I.S. McLean, Electronic Imaging in Astronomy: Detectors and Instrumentation (1997);
K. Rohlfs & T.L. Wilson, Tools of Radio Astronomy (2:a upplagan 1996).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, astronomiska instrument. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/astronomiska-instrument